Torsdagsskytte på baggböle skjutbana.

Idag blev det en tur till skyttebanan med gubben.
Det var riktigt lite folk där, så det gick ganska så fort att skjuta upp en ask med hagel.
Men testade både att hålla upp tummen samt att dra ner mössan lite över vänster öga och jag måste säga att jag tyckte det gick bättre. Fick även ett tips att använda skyddsglasögonen och bara sätta en tapebit på det vänstra glaset, det ska tydligen räcka, så blir att testa det nästa gång.

Sen så har dom även noterat att jag varenda, varenda, varenda gång lutar mig bakåt precis innan jag skjuter. Frågan är om det beror på någon försvarsmekanism i kroppen att den hann bli rädd för skotten eller om det helt enkelt är så illa att jag är för svag och inte orkar hålla upp hagelbössan med armen, utan måste få mera styrka genom att luta mig bakåt. (min egen teori)

Vi sköt iaf upp 50 stålhagel på lerduvorna, samt 20 hagel på markmål.
Ingemar träffade riktigt bra på markmål idag och jag träffade räven bra, dvs helt tvärt emot vad dom säger. Haren går först ut åt vänster och den brukar tydligen vara lättast att träffa, sen går räven ut åt höger och brukar vara svårare. För mig blev det naturligtvis tvärtom.

Hur som haver så måste jag börja träna upp mina muskler både i ryggen och i armarna.
Tror jag ska ta in ett järnspett och börja lyfta varje morgon och kväll i anläggningsrörelse.

Jägarskolan Del 2. Introduktion Älgbanan

Ytterligare en heldag på Baggböle Skjutbana.
Vi fick börja med att skjuta hagel. Det blev en stund på trapbanan, fortfarande så överlever dom flesta lerduvorna, men vi har väl iaf börjat komma fram till vad jag gör för fel, så nu blir det att nöta nöta nöta och se om det går att få ordning på eländet.

Sen blev det en genomgång på älgbanan och vi fick lära oss hur det fungerar och hur man gör när man sitter som markör på älgbanan.
Efter den genomgången så gick vi för att äta lite mackor och precis då så kom Ingemars systers man och barn, vi skulle testa om hans hagelvapen hade bättre passform till Ingemar.
Så en snabb fika och sen ner på markmålsbanan och så började dom skjuta. Vet inte hur många skott Ingemar sköt på markmålet, stillastående, med pappkartonger runtom, innan han började hitta någon form av avstånd han skulle hålla för att träffa rätt. (visar verkligen hur otroligt viktigt det är med en rätt anpassad bössa)
Men tillslut så.. Sista serien han sköt var på löpande och då äntligen så sköt han en godkänd serie. *hurra*

Det haglade tyvärr en stor del av dagen.

På eftermiddagen så gick vi åter upp till trapbanan och sköt några serier för att se om det gick att få någon ordning på mitt skytte. Men jag träffar väldigt ojämt. Måste var otroligt otroligt noga med anläggningen. Högerskytt med vänsterdominant öga = inge bra...

Vi avslutade dagen med några serier på älgbanan.
Tyvärr så hade gubben lyckats dra på sig migrän, så vi åkte hem lite tidigare än tänkt för att vila upp oss lite..
Nu i kväll så har jag googlat lite på Högerskyttar med vänsterdominant öga och hittat ett eventuellt trix som jag ska testa nästa gång vi skjuter.

Bäverjakt. Första jakten.

Vi har ju, mitt i detta nyfunna intresse för jakt, lärt känna en fantastisk familj som även dom har jaktintresse. Så i kväll hade vi turen att få följa med
Herr Ljadas och min kusin Andreas på bäverjakt.
Så nu är vi äntligen invigda i jakten, då detta var vår första jakt-tur.

Vi hade en helt fantastisk kväll, hur underbart som helst. Vilka hjältar Jocke o Andreas som släpar med sig oss två newbies.

 

När vi hade gett upp för kvällen och lämnat vårat bäverspaningsställe utan att ha sett ens ett litet bäverplask, så gick vi en liten runda och precis då så kom en jägarkompis till min kusin i sin båt på älven och frågade om vi ville åka med en stund. Han var också ute för att jaga bäver.
Så vi hoppade alla ner i hans båt och åkte typ 1 timme med honom. Då fick vi äntligen se lite bäver, men dom smet undan.

Älven var magiskt vacker på kvällen och det var otroligt mysigt.

Bäverboet som vi suttit och spanat på, sett från vattnet istället.

 

Jägarskolan Del 2. Introduktion Markmål.

Heldag 2 på skyttebanan.

Började med att gå igenom Markmål (Haren och Räven) banan.
Jag hade tyvärr hunnit samla på mig en hel massa nervositet inför att skjuta med hagel, så det kändes riktigt olustigt och det gjorde ont i kinden av att bara lägga an bössan.
Fick hjälp att prova ut en annan bössa som hade bättre storlek åt mig.
Med denna så gick det betydligt bättre. Sköt en serie på Haren och Räven och fick godkänt antal hagel i området så det kändes bra. Och det bästa av allt, det gjorde inte alls ont i kinden med den bössan. Helt fantastiskt.

Ingemar hade också väldigt svårt att hitta en bössa som passar. Han är så lång så det finns ingen bössa på klubben som är lagom åt honom, så när han skjuter så måste han sikta c:a 30-40 cm under målet, vilket är väldigt svårt. Så han sköt lite på en wellpap-tavla för att se hur illa det var och hela hagelsvärmen är ovanför det han siktar på. Så nu har vi i uppdrat att se om vi känner någon som har en hagelbössa som kan vara mer anpassad åt honom, så att han kan använda den när han övar.

Jag testade även en halvautomat när jag sköt på lerduvor, vilken hade lite mindre rekyl och det var trevligt.
Träffade inte något bättre idag, men rädslan för hagelvapen släppte iom att den inte sparka mig i ansiktet iaf.
Så nu gäller det att få frugan att inte sikta när hon skjuter hagel. För jag är verkligen kass på träffa på hagel. Träffar typ 1 av 6 lerduvor :/

Vi gick en liten sväng i skogen och övade avståndsbedömning också. Jag blev förvånad över hur relativt rätt jag hade ändå, trodde jag hade betydligt sämre avståndsbedömning än vad det visade sig. Så det känns skönt, även om vi måste öva mer ändå.

Jägarskolan Del 2. Precision Kula samt Hagel skeet samt .22a

Idag blev det en heldag på Baggböles Skyttebana.
Dagen inleddes med en genomgång på lerduvebanan. Känna och klämma på lite bössor för att se vilken som kunde tänkas passa bäst. Sen fick vi prova att skjuta på en lerduva som låg på backen.

När alla hade fått träffa en lerduva som låg på backen så delades gruppen in i två varav min och Ingemars grupp gick vidare till övningsskytte med en .22a för att prova på skillnaden mellan att skjuta på fri hand och med stöd. Så det blev 5 skott på fri hand och 5 skott med stödpinne och 5 skott med björnstöd.

I Väntan på våran tur att skjuta så fick vi lite
korvmackor och varm choklad i solen.

Sen bytte vi och våran grupp fick gå och börja skjuta på lerduvor. Jag sköt 3x6 lerduvor och det gick ärligt talat riktigt riktigt dåligt. Jag fick så ruskigt ont i kinden så jag tänkte att detta kommer aldrig gå. Det måste ha varit en helt fel bössa för mig, för jag blev helt mörbultad i ansiktet.

 

Sen var förmiddagspasset avslutat och vi käkade lite lunch innan vi på nytt gick och sköt lite med .22an.


När "kula med stöd" (6,5x55) banan blev ledig så gick vi dit tillsammans med en kille till och vi hann alla 3 precis skjuta en serie var och då var jag och Ingemar på väg att åka hem, men då kom provledaren och frågade om vi skulle vilja göra provet!!!

Men GALET så nervös jag blev. Shit, skakade i händer och armar så jag trodde aldrig att jag någonsin skulle ens ha träffat tavlan. Jag var även lite nervös inför säkerheten, har vi lärt oss rätt, kommer man ihåg allting.

Sköt 4 skott med stöd och 4 med jägarmässigt stöd och sen den långa vandringen på 80 m ner till tavlan för att se hur det såg ut.
Wohooo... på båda serierna så hade jag godkänt och på båda hade jag 2 skott som gått hål i hål!!!

Riktigt nöjd.

Sen var det Ingemars tur och även han blev godkänd.
Oj vilken dag. Helt slut i kroppen.

Lite eldning

Hamnade i lite arbete hos svärmor och svärfar. Hjälpte dom att elda bort lite gammalt gräs.
Lhotsie passade på att ta sig en simtur i den lilla bit av sjön där isen hade släppt. Måste ha varit väldigt kallt.

Vi hittade även igen Ingemars solglasögon som han tappade
när han högg lite ved här tidigare i vår.

Jägarskolan Del 2. Precision kula samt säker vapenhantering

Så var den äntligen här. Dagen då vi skulle skjuta med en studsare 6,5x55. Som jag har varit nervös inför hur hårt rekylen ska smälla, med tanke på hur blå en del blir på axeln.

Vi började med en liten genomgång om hur det fungerar på skjutbanan samt att vi fick hämta ut varsin ammunitionspåse innehållande:

50 st 6,5x55
50 ar 22lr
75 st 12/70 stålhagel
25 st 12/70 blyhagel
samt skyddsglasögon.

Detta är nu vår personliga ammunition, fast vi får inte ta hem den iom att man inte får ha ammunition om man inte har vapen för den, och vi har ju inga vapen alls (ingen vapen licens) . Så allting förvaras av jägarskolan.

Sen blev det en genomgång av skjutstationen. Precision kula med stöd samt med jägarmässigt stöd.
Efter det blev vi indelade i två grupper, varav våran grupp fick följa en ledare runt på säker vapenhanterings rundan och den andra gruppen fick stanna och börja skjuta.

Sen var det då äntligen våran tur att skjuta. Jag och Ingemar blev kvar till sist, vilket var rätt skönt, för då hade alla andra gått in för att värma sig och det var bara vi och ledaren kvar.
Superskönt, för jag var så nervös inför hur ont det skulle göra.

Man fick börja med att hämta vapnet och kontrollera att det var oladdat.
Sedan fick man bädda in vapnet i sandsäckar så att det skulle ligga stadigt.
Ladda vapnet.
Säkra vapnet.
Sikta, sikta, sikta.....  *nervöööös*
Osäkra vapnet
Sikta mera...
Hålla andan.
*PANG*
Andas.... kontrollera om jag fortfarande levde... japp.. men asså.. hallå... jag vet ju inte ens om jag över huvud taget kände av rekylen.
Jag fick då iaf inget blåmärke. Jo, nog kände jag av den, men det gjorde då inte ont någonstans på något sätt alls.
Så det blev tre skott till med bänkstöd och sandsäckar.

Sen var det dags för 4 skott med jägarmässigt stöd.
Då fick man sitta på en liten eur-pall och ta stöd mot en pinne. Vilket var betydligt svårare. Iom att jag är byggd som jag är så var det omöjligt att få till stöd för armbågarna mot knäna (3-punkts stöd) så jag tog stöd mot bara ett knä och det gick bra ändå.

 

Den vänstra bilden är 4 skott med stöd och den högra är 4 skott med jägarmässigt stöd.

Båda två är godkända!!!

Alltså.. för att förtydliga... Precision kula med stöd ska man skjuta 4 skott inom en 15cm radie och med jägarmässigt stöd ska man skjuta 4 skott inom en 17 cm radie.

Detta är alltså första gången jag skjuter med en studsare med stöd och båda är godkända!!!

Sen var det kära makens tur:

 
Precision kula med stöd. 4 skott. Godkänd!!!

 
Precision kula med jägarmässigt stöd. 4 skott. Godkänd!!!

Nu var ju detta tyvärr då inte ett provtillfälle, så vi har ju inte fått några stämplar på godkända prov, men vi vet iaf att det kommer inte att vara helt omöjligt med detta prov iaf.

Nervositeten har lagt sig, jag känner mig betydligt mer självsäker (vilket kommer troligen krossas när vi ska göra andra moment) men nu känns det tok bra.

Påsk i stugan

Idag blev det en tripp till sommarstugan med mamma o pappa o syrran med son, samt moster och hennes familj.

Fantastiskt härligt väder fick vi.
Så jag och Ingemar tog oss ut en liten stund på isen för att pimpla. Det var rätt så dålig is, så respekten för isen (fegheten) slog i för dom flesta och vi tordes inte gå så långt ut, dock så var nog isen sämst inne vid land =)

En liten fikastund och massa mys.

Jägarskolan Del 2. Skyttehallen. 50m löpande gris

Idag var första skyttet utan simulator.
Vi höll till i skyttehallen på I20 området.
Jag var otroligt nervös innan, livrädd att jag skulle få väldigt ont av rekylen.
Dock så visade det sig att det var salongsgevär vi skulle skjuta med. Vilken inte alls hade någon rekyl som kändes av.
Det var ruskigt skojigt att skjuta där. Det gav helt klart mersmak.
Jag hade förväntat mig att jag skulle vara helt blå på höger axel, men det blev jag inte, dock så har jag en ruskig träningsverk i vänster arm.. Måste träna på att hålla upp saker utanför kroppen.

Min absolut första skjutna serie finns på bilderna här nedan. Vi skulle skjuta 5 skott, men jag var både nervös och ovan, så jag glömde osäkra på första skottet, så det blev bara 4 skott för mig. Dock så träffade jag tavlan med alla dom 4. (2 på höger gris och 2 på vänster gris) Känner mig ruskigt nöjd att jag över huvud taget träffade tavlan alls.

Ser fram emot följande skyttelektioner, även om jag fortfarande får vara nervös inför rekylen. =)

Jägarskolan Del 2. Simulatorskytte igen.

Dag två med simulatorskytte.

Vi var bara 6 st på dagens simulatorträning, vilket var otroligt bra, för vi fick väldigt mycket tid var att öva, samt att läraren verkligen hade tid att titta på skjutställningar.

 Bra att bli fotad, för då ser man hur fel man står =)

Jägarskolan del 2. Simulatorskytte tillfälle 1.

Idag var första tillfället med simulatorskytte i Fällforsåns byastuga.
Det var lite nervigt först att man skulle vara sämst av alla. Som tur var så gick det rätt bra ändå, både för mig och Ingemar. Ingemars största problem är väl att vapnen är för små för honom. Mitt problem är dels för svag och dels för mycket behag som ville vara ivägen vid anläggningen.

Vi fick först skjuta 3 serier hagel på lerduvor och sen 3 serier kula på en stilla och en löpande älg.
Efter det så var det fritt att skjuta på det man ville öva på. Tyvärr så övergick det väldigt snabbt till lek/dataspel för några av dom yngre.
Iom att dom bara hade en simulator där man kunde skjuta en och en så blev det tyvärr en massa tid att vänta. Det löste vi i början med att öva anläggning med våra emil-bössor och sen med att fika i rummet intill.
Men vi sköt några serier till både på duvor och älg.
Bra för att öva anläggning, men samtidigt värdelöst för man har ingen aning om hur rekylen kommer kännas och vi övade inte att mantla om, för den var så dålig på det vapnet.

Jägarskolan Del 1. Tillfälle 13 till 17

Tillfälle 13, 14, 15 och 16 bestod av små repeteringar, samt en massa övningsprov.
Tillfälle 17: Teoriprov.

Fick godkänt på teoriprovet med 64 rätt av 70 möjliga.
Känns helt fantastiskt.
Jag var så galet nervös innan, tror aldrig att jag har varit så nervös inför ett prov någonsin tidigare. Men våran fantastiska lärare har ju varit med förr, så han hade nog räknat med att folk var nervösa, så han gjorde en liten avledningsmanöver och lät oss skriva utvärderingen först, villket innebar att man hann lugna ner sig en hel del innan vi började med provet.

Jägarskolan Del 1. Tillfälle 12. Studiebesök

Idag blev det studiebesök  hos Allan Holmberg i Tavelsjö. Han har en riktigt stor samling med uppstoppade fåglar och djur.
Mycket intressant att se alla djuren i rätt storlek och färger.

Jägarskolan Del 1. Tillfälle 9 till 11 Repetition.

Repetition av alla kapitel vi har gått igenom.

Upp och ner

Jaha nu då?
Pratade med Dr. Sol för några dagar sedan. Han hade läst igenom våran journal innan han ringde och beklagade missfallet. Han tyckte ändå att det var väldigt positivt att det hade tagit. Nu har vi dom 3 senaste försöken blivit gravid, dock så har det ju resulterat i att vi nu haft 3 missfall också. Men han tyckte att det var riktigt bra att jag blev gravid med frys-försöket då vi haft så svårt tidigare att bli gravid och det inte brukar vara så lätt med frys-försöken. (ok, så alltså menar han att det inte var så bra chans med fryset ändå???) jaja..
Men han sa att nu när vi haft 3 missfall så får vi om vi vill genomgå en missfallsutredning. Det innebär att dom tar en hel massa olika blodprover på kvinnan och sen gör dom en kromosomutredning på både kvinnan och mannen. (man kan tydligen ha kromosomfel och ändå vara helt frisk.) Det skulle i så fall kunna vara så att könskromosomerna sitter på fel ställe, så när dom smälter ihop till ett ägg så kan det vara en kromosom för lite eller för mycket och det är det dom ska kolla upp. Så han skickar en remiss till kvinnokliniken för att vi ska få göra detta. Så det blir inget mer ivf förrän den utredningen är klar.

Men vad vill vi göra då?
Jag tror egentligen mest att det är jag som velar. Humör och känslor åker bergochdalbana hela tiden. Ska vi göra mera IVF, ska vi adoptera, eller bli fosterföräldrar igen?
Mera IVF. Ja, det vore ju det absolut mest underbara om vi fick biologiskt barn. Men det är så himla jobbigt med behandlingar och hormoner och viktuppgång och sängliggande och kramper och allt. Sen så är det inte tvärbilligt och inga garantier någonstans.
Adoptera. Ja det är ju absolut inte billigt. Sen iom att vi inte står i någon adoptionskö ännu så är det supermycket väntetid. I dom flesta fallen upp mot 4-5 år bort. Känns inte som det är så uppmuntrande faktist. Ska man adoptera från östeuropeiska länder så har dom bara barn med special needs. Det kan vara allt från gomspalt, astma och något litet yttre fel ända till hiv, hjärtfel eller annat. Ok, gomspalt eller så, men dom här tyngre bitarna tror jag inte att jag skulle orka med, tyvärr. Men så finns där ju även Kenya som jag har snöat in mig på. Där är det bara 5 månaders väntetid (från det att utredningen i sverige är klar) Dock så är krukset där att man måste bo i Kenya i 7-10 månader. För den kenyanska regeringen kräver att man bor i landet tills hela adoptionsprocessen är klar. Detta tycker jag skulle vara helt fantastiskt. Det är få saker som jag längtar tillbaka till så mycket som jag längtar tillbaka till afrika. Så för mig skulle detta vara helt optimalt. Båda får vara med barnet dom första c:a 8 månaderna och jag får åka tillbaka till afrika.
Men hur löser man det praktist och ekonomiskt. Man måste ju pausa hela livet här hemma då. Tjänstledig, hyra ut huset, ställa av bilen, vem ska ta hand om djuren, samt hur ska man ha råd att leva och bo i Kenya i 10 månader utan inkomst sånär som på föräldrapenning?
Fosterfamilj. Ja, det är ju väldigt givande. Men då ska man slåss med dom *massa fula ord* sociala. Har tyvärr inte mycket gott att säga om dom sen tidigare erfarenhet som jag absolut inte ska gå in på. Sen så är det ju alltid så att man kan ha ett barn hos sig som när som helst kan bli förflyttad, eller välja att flytta till annan familj, eller föräldrar som får tillbaka sina barn och det är så jobbigt när dom måste flytta och man har ingenting att säga till om. Ska man vara fosterfamilj till barn som är kortare tider så tror jag det är bra om man har egna barn som alltid stannar.

Det är helt enkelt en karusell i huvet. För och nackdelar med allt. Men med både ivf och adoption så är ekonomin ett stort problem.

Nä bara hoppas att trissvinsten infinner sig snart. Eller en avlägsen gammelfarbror eller nått som emigrerat till USA och tjänat ihop miljonerna och vi är enda arvingarna. Vet inte vilket som känns mest troligt....