Nä, det blev tyvärr ingenting denna gången heller.
Känns superjobbigt. Har mest varit arg nu över att det inte fungerar någon gång.
Hur ska vi orka dra igång en ny behandling. Ska det verkligen vara så att livet bara ska handla om behandlingar och hormoner och väntan på mensen, väntan på rätt värden, väntan på plocket, väntan på insättning, väntan på testdag, väntan på mensen....
Försöker att tänka mig ett liv utan barn, men det går inte, bryter bara ihop. Försöker tänka mig adoption, men det känns inte heller rätt.
Urs.. är bara så leds och ledsen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar