Ja, av någon anledning så kallas det att man ruvar dagarna mellan ET och testdagen.
Så idag räknas som ruvardag 5.
Fy, att det skulle vara så fruktansvärt jobbigt att vänta dessa dagar, det trodde jag inte. Nog är det drygt då man väntar på att få börja spraya, man väntar på mensen, man väntar på äggplock.. men ingenting slår denna eviga väntan. Jag hade ju trott att man skulle kunna slå bort dom tankarna med att sysselsätta sig med annat, men så är det inte. Konstant dessa slitande tankar som snurrar omkring i skallen. Det är aldrig tyst. #nä, det går inte #denna gången har det säkert tagit #Nu måste det vara våran tur #ägget såg ju fint ut sa läkaren #varför blev bara ett ägg befruktat #hur ska vi göra för att ha råd med nästa 3 försök #vi kommer ju inte behöva göra fler försök... o så fortsätter det hela tiden.
I går eftermiddagl var jag så fruktansvärt trött att jag knappt orkade sitta upp, så jag sa till Ingemar att jag skulle lägga mig en stund, för jag höll på svimma av trötthet. Min älskade kära make lät mig då sova i 2 timmar. Vilket resulterade i att när det var dax att sova var jag piggare än någonsin. Jag somnade iaf inte före 03:30 på natten. *suck*
Måste försöka hålla mig vaken idag så att jag kommer isäng i vettig tid i kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar