Snow White and the Huntsman

I kväll blev det ett bio besök tillsammans med Britt-Inger, Kerstin och en kompis till Kerstin.
Vi såg Snow White and the Huntsman.
Tyckte att den var väldigt bra. Kul att gå på bio, det blir tyvärr väldigt sällan.

Missfall

Ja jag har garanterat fått missfall nu.
Blöder som en galning. Hinner knappt ta mig från toan innan jag får gå tillbaka igen.
Har egentligen som en kraftig mensverkskänsla, men inget outhärdligt än så länge.

Fy så trisst det känns. Känner mig inte förvånad.
Vet inte ens vad man ska göra nu? Ska man åka in till läkaren eller vad ska man göra?
Blir att ringa IVF-kliniken i morgon och fråga. Hoppas jag slipper skrapning och att jag inte blöder så mycket.

Blödning

Urs. Det känns inte alls bra detta.
Jag blöder varje dag, inte så mycket, men varenda dag.
Idag har det inte varit så farligt mycket heller, men i kväll är det mer och mycket mörkare än vad det har varit tidigare.
Jag har slutat ha ont i livmodern, jag har inte ont i brösten, jag är inte mer trött än vanligt, jag har inte humörsvängningar (förutom vad gäller förtvivlan/hopp om graviditeten), jag har helt enkelt inga känningar av det som dom pratar om att man ska känna när man är gravid.

Det känns inte som att vi väntar barn, det känns som vi väntar missfall.

Vi har fått tid på ivf-kliniken den 25:e för att göra ett ultraljud. jag är säker på att dom bara kommer att konstatera att det har varit en graviditet, men att den har blivit ett missfall.

Torsdag 5+3

Jag var tvungen att testa idag med. Dom billiga testerna idag. Visade plus även idag.

Så varför känner jag mig inte glad? Känner mig fortfarande som i en bubbla. Fast mer som en depressions bubbla. Hur ska jag våga tro på att det är sant. Hur ska jag våga tro på att det kommer gå vägen? Läste på något ställe om en tjej som resonerade som så att bättre vara glad och lycklig så länge hon är gravid och ta smällen om den kommer. Tyckte att det lät mycket klokt. Men varför kan jag inte känna så då? Känner mig egentligen helt tom i huvudet.
Detta är ju vad vi har längtat efter i över 5 år. Första gången det står plus på graviditetstestet. och jag har bara panik. Rädd att det inte ska gå vägen. Rädd att jag hoppas för mycket, rädd att jag ska gå sönder helt om det blir missfall, rädd att det redan har blivit missfall.
Jag blöder lite ljusrosa, tempen hade sjunkit sedan jag slutade tempa för 15 dagar sedan. Den ska fortsätta vara hög under hela graviditeten. Gjorde jag något fel vid tempningen eller är det inget som växer i magen? Kanske bara en blåsa utan växande liv i sig. Det är tydligen väldigt många som blöder i början av en graviditet, så det ska ju vara normalt, så länge man inte blöder rikligt, vilket jag inte gör.
Varför kan jag inte bara sluta fundera och vara glad istället. Känner mig bara stressad och rädd.
Hoppas vi får göra första ultraljudet snart, innan jag blir galen.

TD ivf 4

Idag har vi testdag.

SHIT!!! det är POSITIVT....

det är helt galet otroligt. efter 5 år och 2 månader så har vi vårt första PLUS.

Vet inte hur jag ska göra för att hantera mina känslor nu. Det bara bubblar i mig. Samtidigt som jag försöker med all tankekraft jag har att lugna ner mig och tänka på hur otroligt vanligt det är med missfall och att det är flera flera veckor kvar innan man passerat dom mest kritiska veckorna.

Men jag har varit så säker på att det inte har varit någonting. Kan inte fatta detta. I början, då vi fick veta att det blivit en blastocyst så var jag otroligt positiv och tänkte att det kommer gå bra detta. Men sista veckan har alla känningar slutat och jag har varit övertygad om att det inte är någonting.

Skrev brev med en kompis i går och så här skrev jag till henne då:

Själv så har jag slutat ha ont i både tuttar o mage. Har haft lite små blödningar och inväntar nu bara att sluta med progesteron och få mens. Testar i morgon, men är 98% säker att det är negativt. Så nu får vi bara försöka ladda om batterierna och satsa på ett nytt försök.
Måste försöka ta mig ner i vikt nu innan nästa gång, så jag har sagt att jag ska ner 15 kg innan vi får göra en ny omgång iom jag går upp så otroligt mycket varje gång.. Så det blir sommarens nöje
....
Jag är ganska så säker på att jag inte har fel, men jag ska absolut berätta i morgon vad testet sa. Jag har ju aldrig varit gravid, så jag vet inte hur det ska kännas.
....
Jag har också molande ont i magen, men helt klart en menssmärta och inget annat, det är en helt annan känsla än den ömhet man får av progesteronet från början.

jag blödde i lördags, men vi bestämde att jag ändå skulle fortsätta ta folsyran och trombylen o progesteroner och det var ju verkligen tur det.
Nu kommer det några tuffa veckor med massor av humörsvängningar gissar jag. Tron att det kommer gå vägen och pessimismen att det blir missfall. Önskan att det i februari blir en liten bäbis men försök till medvetenhet att det kan bli missfall.

Känner mig som i en bubbla och vet inte hur jag ska hantera detta. Glad, men livrädd att det ska bli missfall.

Stora grävmaskinen

Det fick bli den stora grävmaskinen istället.
Denna är utrustad med hammare. Då gick det bättre.